Som största IBPA

Det är med all sannolikhet allt annat än häslosamt, men jag har en viss tendens att mer eller mindre dagligen i olika situationer komma på mig själv med att diktera pågående händelse i imperfekt - för att se hur det fungerar att återberätta i bloggform.

Mer komik ligger i att jag längtat efter att få skriva ned det perfekta inlägget, men nu när jag väl tagit mig tid till att göra det omöjligen kan hitta någon som helst kreativitet.

En helidiotisk sak att nämna är att min fascination för mat återigen uppstått efter en stunds uppehåll. När jag inte för mig själv formulerar blogginlägg, tänker jag på mat. Under middagen idag lyckades jag få min tallrik att framstå som liten och när jag sedan ätit den maximala mängden mat och ska plocka undan allt från bordet, tar jag ett päron.

När jag ändå är inne på ett blogginlägg med menlöst innehåll, kan jag också passa på att nämna att jag jobbar på det absolut svåraste skolarbetet jag någonsin gjort. Provet i nian vilket innefattade förkrigstiden, första världskriget, mellankrigstiden, andra världskriget och efterkrigstiden, inlämningen om Hot mot mänskligheten, inlämningen om Malignt melanom, provet om hela mellanösterns historia med lösning på konflikten Israel-Palestina, hemtentan om hela Kinas historia och samtliga nationella prov framstår som lätta i jämförelse med detta. Nuvarande arbete får mig att längta tillbaka till och hylla spansklektionerna.

Idrott. Träningsarbete. Jag har under några veckors tid tvingats följa ett träningsprogram jag själv tvingats göra. Jag har tvingats trotsa regn till förmån för timlånga promenader, jag har tvingats förkorta sovtid för att gå ut och jogga och jag har tvigats beskåda nakna människor då jag för att simma inte haft andra val än dela omklädningsrum med halva Ulricehamn. Och jag har fått halva min bekantskapskrets att fastna med ögonbrynen ovanför hårfästet då de hört att tränat i gym.

Anledningen till att jag skrivit detta inlägg handlar alltså inte om att jag hade en enorm längtan efter det eller att jag ville motbevisa en klagande bloggvän, utan helt enkelt om en ursäkt för att skjuta fram den stundande joggingturen.